tisdag 22 december 2009

Julbord och öl

I går hade vi julkalas på jobbet tillsammans med fruar, flickvänner och pojkvänner. Det är något vi gör varje år och vanligtvis brukar vi gå och äta (och dricka) på Sjömagasinet, en rätt känd krog med mat i världsklass. Ölutbudet på nämnda krog brukar dock lämna en hel del att önska och förra året valde vi att köra catering, hålla till i fikarummet på vårt kontor och fixa dricka själv. Helt oväntat tog undertecknad det som sin uppgift att försöka sprida lite dryckeskultur i samband med julfirandet. Den caterade maten var dessutom väldigt god förra året. I år var det tänkt att vi skulle besöka Sjömagasinet igen men på allmän begäran blev det i stället kalas på hemmaplan i år igen. Samma goda mat (från Kock och rock catering), ny dryckesmeny med lite blandat, mest öl, som uppskattades av de flesta.
Förutom det som finns på barmenyn bjöds det på Hy Super Beer till välkomstdrink samt High Tide Fresh Hop IPA lagom till eftersnacket. En riktigt lyckad och rätt så sen kväll blev det, tack till alla som var med! Nu börjar det bli dags att lägga jobb åt sidan i några dagar och fira jul.

lördag 19 december 2009

Aphrodisiaque

Eller afrodisiakum på svenska. Ett medel för att framkalla kärlek eller lust. I flytande form helt enkelt en kärleksdryck. Just i detta fall en alkoholhaltig dryck, maltbaserad, en stout med kakao och vanilj.

Ölen liksom etiketten är vacker vacker att titta på. Den är lätt humlad och har således liten humlebeska. En del beska från kakaon, mycket vaniljsmak, tydligen ska det även vara bourbon i denna men det har i alla fall jag lite svårt att känna.
Den här ölen lever kvar länge i främre delen av munhålan, kakaon och vaniljen klamrar sig fast på tungan och gommen på ett riktigt trevligt sätt. Blir nästan lite godiskänsla efter en stund och jag känner mig fräsch i munnen. Det smakar gott.

Återigen en stabil öl från (förmodligen) det i dagsläget bästa kanadensiska bryggeriet, detta var min sjätte öl från de franskspråkiga kanadensarna (De övriga är Blanche du Paradis, Corne du diable, Péché Mortel, Rigor Mortis ABT samt Solstice d'hiver).
Jag verkligen älskar Dieu du Ciels etiketter också. De fullkomligen osar klass!

Lever ölen upp sitt namn? Nja, lite småpilsk är jag kanske efter att ha stirrat på etiketten en liten stund.

torsdag 17 december 2009

Mer Torpedo till folket

Sådär, nu är hyllorna åter fyllda av Torpedo Extra IPA från Sierra Nevada på Systembolaget.
Jag tycker det är väldigt roligt att den sålde slut så väldigt snabbt när den kom i oktober och hoppas på fortsatt hög försäljning för den stabila IPA:n så den inte står och dammar till sig i hyllorna. Det blir defintivt en låda till nästa måndags julfest på jobbet, naturligtvis tillsammans med en massa andra goda drycker före, under och efter maten. Det finns vissa fördelar med att vara dryckesansvarig på företagets kalas, då kan man se till att köpa något man själv gärna vill ha. Hmm, vi får se vilka drycker årets julfest kommer bjuda på...

onsdag 9 december 2009

Ingen Rudolf till julbordet

Eller, ja, en flaska har jag i alla fall kvar som jag kan spara till dess som jag köpte i Nordstan i lördags när jag förvånat hittade den i hyllorna där. Den är tyvärr helt slutsåld redan hälsar Brill. Väldigt roligt för Dugges tycker jag, men jag skulle gärna ha sett att några flaskor finns att uppbringa då jag tänkt ta med mig både Rudolf och Ocean julöl till Jämtland där jag kommer fira helgerna och äta skinka. Det får bli folkölsvarianten av Rudolf i stället om nu den finns kvar. Tur i alla fall att inte systembolagets ölsortiment står och faller med just Rudolf. En liten hälsning till Dugges: Brygg mer julöl nästa år om kapacitet finns!

torsdag 3 december 2009

Efter jobb kommer lek

Skickade ett större jobb i tisdags morse och den kommande helgen blir den första sedan Stockholm Beer som jag inte tänkt jobba. Känns nästan lite konstigt att vara ledig två dagar i rad. Blir nog en rätt lugn helg som jag mest tänkt spendera med frun som jag knappt sett på sex veckor.

Efter jul får det nog bli en weekend- eller veckoresa någonstans med frun. Icke-öl-resa så vi kan hitta på något tillsammans som vi båda uppskattar. Sen är jag väldigt sugen på att dra iväg på en liten ölresa också. Frågan är vart jag ska åka? Är väldigt sugen på att ta en USA-tripp, men USA är stort och jag vet inte riktigt vart jag vill. Någon som hänger med? Ytterligare en tripp till San Francisco med återbesök på Russian River och besök på ett antal pubar och bryggerier jag inte hann med senast? Seattle? Los Angeles? Portland? San Diego? New York? Det finns så mycket att välja på. Tips mottages tacksamt.

Jag lutar mig tillbaka i soffan så länge och öppnar lite hembryggt.

måndag 23 november 2009

Hitachino Nest Espresso Stout

Kom precis hem från jobbet och har inte fått något att äta till middag ännu, så det får bli ett kort inlägg. Det här är min första mörka japanska öl. Inhandlades på City Beer i San Francisco i somras. Det är ett mörkt, vackert öl som presenterar sig i glaset. Doftar helt underbart! Mindre kaffe än jag väntat mig, torkad frukt, russin, soja, madeira, rostat bröd. Vinösa toner, smaker av madeira. Den här både doftar och smakar som att den lagrats ett tag! Har ingen aning om när den här bryggdes, kanske kan koden ES 8.3.2 ge någon hint? Jag vet inte. Blir lite ledsen över att jag inte har en flaska till. Det här var riktigt bra! Undrar hur en färsk flaska är?

tisdag 17 november 2009

Jäsande blåbär på vit vägg...

...ger en arg fru. Bara så att ni vet. Om nu någon får för sig att vilja prova.

lördag 14 november 2009

Ny gourmetpub i Göteborg?

Promenerade runt i centrala Göteborg i dag tillsammans med frun. Runt lunchtid började magen kurra och vi beslutade oss för att leta oss ifrån stråket kring Avenyn för att få oss något att äta. På Vallgatan 8 ramlade vi över en blivande "gourmetpub", i lokalerna som innan huserade Warehouse #2 och innan dess restaurangen Jord. Shoppinglunch serverades, för egen del del blev det oxbringa med äpplen och senapssås och frun valde dagens fisk, lubb. Fick en pratstund med krögaren (som jag för övrigt redan glömt namnet på...varför ska det vara så svårt med namn ibland?) som kort förklarade idén med det nya stället "På hörnet": En pub med spännande öl kombinerat med högklassig mat. Låter spännande tycker jag. En pub som satsar på högklassig restaurangmat med passande öl till. Finns vad jag vet inget liknande ställe för tillfället i Göteborg. Vi får väl se vad det blir. Alkoholtillståndet är inte klart ännu och puben/restaurangen beräknas öppna om ett par veckor, tills dess är det lunch med vatten eller lättöl som gäller. Kvaliteten på lunchmaten lovar gott och om de lyckas få dit passande öl också kommer jag göra ett besök om några veckor. Med tanke på antalet installerade kranar (4 st) bör de flesta ölen bli på flaska. Ja, hm, vi får väl se.

lördag 31 oktober 2009

Dansk frukoststout på fat, en halv besvikelse

Det har blivit väldigt mycket förvärvsarbetande den senaste tiden och pubbesöken har blivit få. I torsdags lämnade jag dock kontoret vid femtiden och tyckte det var dags att besöka Reza på Tre små rum och se om han hade något nytt spännande. Och visst hade han det! Mikellers Beer Geek Breakfast på fat, kul! Reza hällde upp ett glas under tystnad och iakttog mig när jag tryckte ner näsan långt ner i glaset, doftade, smakade...och...jag vet inte, det var absolut inget fel på ölen, men den kändes nästan lite vattnig och inte alls lika rund i smaken som jag minns den. Reza höll med och han var lite upprörd då han inte riktigt var nöjd med faten han hade fått levererade.
Eftersom jag har ett par flaskor hemma var jag tvungen att öppna en när jag kom hem och den var precis lika god som jag mindes den. Har Mikkeller kanske ändrat i receptet? Eller är det bara en mindre lyckad batch? Är den bryggd på samma bryggeri som tidigare?

Jag som älskar suröl ser fram emot fler Cantillon-öl hos Reza. Han försöker få både fat samt en stor del av Cantillons sortiment på flaska. Jag går gärna dit och dricker upp de härliga surisarna!

fredag 23 oktober 2009

Belgisk trippel battle: Stone/Mikkeller/Alesmith vs Grön flaska med Grön Kapsyl

Har bytt till mig lite öl i veckan från rickgordon. Tre tripplar från samma brygd, jäst med olika jäststammar. Det enda jag vet är att mina tre flaskor har grön, röd och blå kapsyl (den blå dessutom med etikett Mackinac summer ale, hoppas och tror att innehållet är något annat...). Egentligen hade jag tänkt parallellprova dessa tre, men i stället ryckte jag i kväll den Gröna flaskan med Grön Kapsyl med okänt trippel-innehåll och bestämde mig för att jämföra den med en flaska Stone/Mikkeller/Alesmith Belgian Style Triple Ale (satan vilket långt namn, vi kallar den S/M/A hädanefter).

Vi inleder med utseende:
Väldigt lika i färgen, Grön flaska med Grön Kapsyl aningens mörkare. S/M/A (ahh vad skönt att korta ner namnet) har ett väldigt ojämt skum med stora bubblor som försvinner snabbt. Grön flaska med Grön Kapsyl har ett mycket mer inbjudande skum med små, smutsvita bubblor som hänger kvar länge.
1-0
till Grön flaska.

Doft:
S/M/A: Kryddor, citrus, apelsin, färsk tall, gräs. Är det mycket humle i den här? Rätt "liten" och tillbakadragen doft för en trippel.
Grön flaska med Grön Kapsyl: Skumbanan, frukt, jäst, våt disktrasa (ja...när den faktiskt luktar rätt gott, innan den går över gränsen...).
Ställning 1-1

Smak:
S/M/A: Balanserad, rätt besk (ovanligt besk för en trippel?), värmande alkohol, torr, gräs/halm.
Grön flaska med Grön Kapsyl: Fruktig, torr, alkohol, gott.
Båda smakar gott, kanske favoriserar jag Grön flaska något.
Ställning 1,5-1,5

Ja, det blir inte bättre (eller sämre) än så. Ingen tydlig vinnare och förlorare. Två goda öl där jag vet en hel del om den ena. Om den andra vet jag bara att den bryggts av Rick Gordon på Drakens Ångbryggeri i Mölndal och att den var buteljerad i en Grön flaska med Grön Kapsyl. Det ska bli spännande att prova även Röd och Blå Kapsyl.

Måste brygga mer så jag kan byta fler roliga öl!

söndag 18 oktober 2009

Bryggprotokoll Halvblek

Några kompisar och bloggläsare har frågat om receptet till APA:n Halvblek, så det är väl lika bra att jag postar det här då för synpunkter:

Halvblek (amerikansk pale ale)
OG: 1056
ABV: 5,9 %
IBU: 58
Volym: 16 liter
Koktid: 75 min
Bryggdatum: 2009-08-30
Tappdatum: 2009-09-20

Malt
3,5 kg pilsnermalt (Weyermann)
0,3 kg Crystal Malt 120-140 EBC (Muntons)
0,1 kg Carapils (Weyermann)

Humle
15 g Columbus (pellets 14,2%) 30 min
20 g Centennial (kottar 9,0%) 15 min
25 g Cascade (pellets 7,6%) 10 min
25 g Riwaka (pellets 5,1%) 10 min
20 g Riwaka (pellets 5,1%) 5 min
25 g Cascade (pellets 7,6 %) 2 min
20 g Centennial (kottar 9,0%) 0 min
25 g Riwaka (pellets 5,1%) 0 min
Torrhumlad med 50 g Riwaka (kottar) 10 dagar i sekundären.

Jäst
Safale US-05

Mäskning m m
Försockringsrast 67 grader 70 min. Utmäskning 78 grader. Lakning med 77-gradigt vatten, lakat ur 20 liter under 60 min. Primärjäsning 10 dagar. Tappad till sekundär, torrhumlad i 10 dagar. 15 liter tappat på flaska, primat med 100 gram strösocker.


Jag kommer nog göra en lite alkoholstarkare version med högre beska och mer torrhumling för att försöka få till en riktigt skön IPA, då jag tycker grunden i Halvblek blev rätt lyckad. Kanske något som kan funka till maten i jul?

fredag 16 oktober 2009

Exklusivt släpp: Long Street Pale Ale

Om sisådär en halvtimme släpps Long Street Pale Ale, en amerikansk pale ale bryggd av vvs-konsulterna på AGERA VVS-Design i pentryt på Första Långgatan 19. Riktigt kul ska det bli att prova ölen med kollegorna då den är riktigt fin (som ansvarig bryggare har jag ju varit tvungen att provsmaka en gång eller...hrm...ett par kanske). Det är i stort samma recept som Halvblek som jag bryggde själv en vecka innan bryggningen med kollegorna, med skillnaden att Halvblek är torrhumlad och har lite mer och mörkare karamellmalt. Long Street är ljusare och inte lika djup och komplex i smaken som Halvblek. Jag räknar med att vi i dag kommer dricka upp det mesta av Long Street, förutom några flaskor som jag sparar för att byta med andra hembryggare. Ett par bloggarkollegor har redan fått en flaska, men en av dessa åkte tydligen i backen i ett parkeringshus. Aj, aj, aj vilket alkoholmissbruk Doublebastard! Ni som fått prova Halvblek och gillar den skulle förmodligen även tycka om Long Street.

Eftermiddagen kommer förutom hembryggt inkludera Behemoth, Hitachino Nest Espresso Stout, Dark Hops, Bam Biere, Fru Frederiksen, italienska kvalitetsviner, tequilagryta som stått och puttrat sedan lunchtid, samt förhoppningsvis ett besök senare på Ölrepubliken. Det ser ut att kunna bli en riktigt bra ölkväll!

torsdag 1 oktober 2009

Kaggen -07, OG 1009???

Ja precis. Jag har druckit Kaggen -07 på flaska några gånger nu. I kväll på Rover var dock första gången jag såg "OG 1009" på etiketten, och min undran är naturligtvis om detta tryckfel finns på samtliga flaskor buteljerade december 2007?? Nåväl, en flaska Kaggen delades med mina Agera-ägar-kollegor till desserten, choklafondant med vaniljglass, en riktigt fin kombination.

Chefen bestämde restaurang efter dagens ägarmöte och jag kan ju inte direkt påstå att jag blev besviken när valet föll på Rover (med förutsättningen att jag skulle välja öl till alla, något som jag inte riktigt tycker om när jag inte riktigt vet vad alla gillar). För egen del öppnade jag med en Oppigårds 7th Anniversary Ale, något jag också rekommenderade till två av mina kollegor. En som ville börja lite lättare fick en Avenyn Ale och för en chaufför blev det en alkoholfri Jever Fun som han tycktes uppskatta. Den sista i sällskapet fick beställa en lager på fat helt själv.

Oppigårds följdes av en René Cuveé från Lindemans som jag faktiskt aldrig provat innan (egentligen ville jag ha en Hanssens Oude Gueuze eller något från Cantillon...men det fanns inte) René Cuveé var dock en fin ny bekantskap, kändes nästan som att dricka en fin champagne, dock med lite mer djup än en champagne. Surölen följdes av en Gordons IIPA från Oskar Blues till maten. Tyvärr kändes den rätt trött, inte alls samma fräscha humledoft som hos smakprovet som Great Brands bjöd på under mässan.

Efter maten avslutades det med Peche Mortel och en Stone Ruination Ale, samtidigt som kollegorna fick sig några kupor Never mind the Bollox från Dugges, väldigt uppskattat.

Kvällens höjdpunkt: Att få bjuda på Kaggen till fyra personer som aldrig provat den innan, inte vet vad det är för något. Mina ägarkollegor har dock vett att uppskatta livsnjutningar, så samtliga imponerades av de stora smakerna och djupet i Kaggen

onsdag 30 september 2009

Halvblek

Dags att provsmaka näst senaste hembryggden. Halvblek. En ljus ale, rätt så välhumlad för stilen, amerikansk pale ale. Egentligen är väl både alkoholstyrkan (5,9 %) och beskan (58 BU) för höga för att gå under klassen amerikank pale ale, men strunt samma, det är inget jag ska tävla med, utan bara dricka själv och förhoppningsvis tycka är gott.
Hur är den då? I lördags provade jag en miniflaska (10 cl) med en kompis i Stockholm, då hade den fortfarande kvar en del restsötma, fin humlekaraktär och en hel del smak och doft av...hallon.

I dag känner jag inte riktigt samma hallontoner som i lördags. Restsötman är i princip borta. Doften är fin med tall, citrus och grapefrukt. Beskan fyller munhålan vid första klunken och den smakar rätt så gott, men jag hade förväntat mig lite mer, en del citrus/grapefrukt och lite nyklippt gräs finns där. Jag antar att den kommer ändra profil ytterligare med lite lagring innan den har rundat till sig. I dagsläget är mitt eget betyg på ölet OK, blir förhoppningsvis bättre med lite lagring. Nu blir det inte humledominerade öl närmast på bryggschemat, de två nästkommande bryggningarna blir Röd-Vit (körsbärswit) samt en saison. Efter det får vi se vad det blir. Öl blir det garanterat.

onsdag 23 september 2009

Fullt på SBWF på lördag

Om ni inte köpt biljett till mässan på lördag men tänkt gå kan det bli tufft, det är nämligen helt slutsålt fick jag höra av min kompis som försökte köpa biljett i dag. Torsdag och fredag finns det dock fortfarande plats. Jag som gärna avnjuter min öl i en inte alltför stimmig miljö där man kan konversera med varandra på samma sätt som i soffan hemma har på känn att det nog kommer bli ett relativt kort mässbesök sista dagen. Lördag, lönehelg, apmycket folk, varmt, stimmigt, hög ljudnivå, trängsel....Jag kommer hänga på låset och prova många öl i vansinnestempo för att kunna smita iväg innan värsta flocken kommer.

Nu är det dags att buteljera öl tillsammans med kollegorna.

söndag 13 september 2009

VVS-konsulter brygger öl

Mina kollegor har på senaste tiden frågat rätt mycket om hembryggning och imponerats av att man faktiskt kan brygga riktigt gott öl hemma i sitt lägenhetskök. Jag föreslog i våras att vi kunde brygga en öl tillsammans för att sedan avnjuta över en after work. I torsdags eftermiddag var det så dags och drygt halva företaget (AGERA VVS-Design) samlades i kontorets kök för att brygga öl tillsammans, kul med så bra uppslutning! Redan för några veckor sedan fick alla komma med förslag på vilken typ av öl vi skulle brygga. De flesta var inne på "en ljus ale, gärna med mycket humle och rätt besk, nåt som man kan dricka ett gäng flaskor av".

Vi enades om att brygga en pale ale i amerikansk stil och jag ska väl erkänna att jag påverkade lite åt det hållet... Jag hade förberett ett receptutkast och tänkte att vi kunde komma överens om det slutgiltiga receptet tillsammans. Innan vi satte igång blev det smakprov av Sierra Nevadas pale ale som jag tycker är en bra representant för stilen (och dessutom lättillgänglig på bolaget) och vi diskuterade hur vi ville ha vår after work-öl i jämförelse med SN:s pale ale. Samtliga verkade vara överens, "gärna mer beska, annars är den här riktigt god". Vi diskuterade torrhumling eller inte och det bestämdes att vi inte skulle torrhumla (likt SN:s som inte heller torhumlas) för att få det så enkelt som möjligt. Vi korrigerade maltmängd, mäskschema och humlemängder för att få det som vi tillsammans ville ha, men kanske mest för att alla skulle känna sig mer delaktiga i slutresultatet som är en ljus sak med pilsnermalt, carapils, lite ambermalt, humlad med Chinook, Cascade, Centennial och Riwaka med generösa givor Cascade och Riwaka i slutet av koket.

Pizza och öl hanns med under lakningen där alla turades om att se till att lakningen gick som den skulle medan resten åt. Eftersom bryggarsällskapet i dag bestod av ett tiotal intresserade ingenjörer haglade frågorna om allt möjligt kring bryggprocessen, olika maltsorter, jäst och jäsning, m m, m m. Jag svarade naturligtvis på allt jag kunde, men jag känner mig nog fortfarande som en riktig hembryggarnovis efter dryga tiotalet helmaltsbryggningar.

Hela bryggningen flöt på bra och strax efter klockan nio hade vi städat undan och delade på lite Hoegaarden, Bedarö Bitter och min hembryggda Höstmörker för att fira en riktigt trevlig bryggning. De första kommentarerna efteråt var "kan vi inte brygga en julöl också", "kan vi inte brygga öl till när vi har öppet hus och bjuda på", "det här måste vi göra om".

Vi får väl se om APA:n smakar gott först, men det var riktigt skoj att det var så uppskattat av samtliga och det kommer garanterat bli fler AGERA-bryggningar i framtiden! APA:n saknar dock ett namn, det är kanske någon som har ett bra namn? En öl eller två utlovas för bra tips.

måndag 7 september 2009

Brewmaster Dinner med Budweiser?

Inbjudan damp ner i inkorgen. Ölmiddag med Budweiser i samband med Stockholm Beer? Ja, faktiskt skulle jag gärna gå dit den 17 september och se om de kan överraska, kanske kommer någon spännande nyhet, vem vet, men tyvärr är jag inte i Stockholm den helgen. Åker dit först torsdagen veckan efter.

onsdag 2 september 2009

Sommaren är snart blott ett minne...

...och jag saknar den redan. Fem veckors ledighet med bland annat en massa spännande fiske ofta kombinerat med konsumerande av diverse maltdrycker. Snart är det höst och vinter, med många, långa, mörka dagar. Det är bara att försöka övervintra med lite (mycket) imperial stouts, kryddade julöl, porter och andra mörka dryckesvaror. Tur att det kommer så mycket godsaker på vårt alkoholmonopol. Vi överlever nog till nästa år!

Jag bjuder på några sommarbilder från Wasley Lake på Douglas Lake Ranch i Kanada, där jag i början av juli spenderade en helg med nio andra pojkar/män/gubbar. God mat, bra fiske, massa öl, en del whisky, kortspel och nattlig ljugarbänk.

Phillips IPA funkar ypperligt att fånga i håven

Ingen el + vildmark = Se till att ta med mycket is!

En sjö full med regnbåge. Öl i solen. Kött på grillen.

Är det mörkt ute ska man dricka mörk öl

söndag 30 augusti 2009

Söndagsbryggnings-APA och höstbryggningar

Var tvungen att få lite gjort på jobbet i dag och passade då samtidigt på att brygga lite öl. En APA som bör landa på ca 5,5 %, rätt välhumlad, i amerikansk stil. Columbus, Riwaka, Cascade och Centennial är den humlad med. Kan hända att den ska torrhumlas också, har inte riktigt bestämt mig ännu, men i så fall blir det lite Cascade och Riwaka i sekundären. Den är tänkt att främst bjudas på till mat till mina (ännu) ej riktigt ölfrälsta vänner som oftast köper Sofiero och Norrlands Guld. Vi får väl se vad det blir av det. Blir den bra får jag väl även försöka byta till mig lite öl från andra hembryggare, för jag tycker det är så skoj att prova andras skapelser.

Torsdag nästa vecka blir det bryggning på jobbet igen. Efter önskemål mina kollegor ska vi köra en kort bryggkurs och brygga "en ljus ale, gärna med mycket beska, typ Sierra Nevada Pale Ale eller nåt, men inte för extremt, det ska gå att dricka också". Eftersom jag själv tycker det är så gott blir det nog nåt liknande som jag bryggde i dag. En ljus välhumlad ale på runt 5 % alkohol. Bör kunna gå hem hos de flesta. Tanken är att vi sen samlas över en after work när ölen fått ligga till sig på flaska ett tag och dricker upp resultatet. Kul när kollegorna intresserar sig!

Är riktigt sugen på att försöka mig på en saison. Jag får läsa på lite och se vad det kan bli. En Wit ska det bli i höst också. Tänkte göra en version av Höstmörker också, med lite mer rostad malt och mindre kaffe.

Julöl kanske man skulle göra också? Hmm...kanske får bli en annan gång, vet inte hur mycket tid och ork jag kommer ha i höst utöver de brygder jag redan planerat. Verkar som det kommer bli en tuff period på jobbet med några större projekt som skall färdigställas i november. Nej, jag låter nog de kommersiella bryggerierna stå för julölen i år, sen kan man ju alltid plocka fram en APA till julegrisen och en imperial stout till nattsurret.

fredag 28 augusti 2009

Hembryggd britt i götet.

Brittisk alkoholsvag öl har aldrig riktigt varit någon favorit för mig. Ibland har jag nästan känt mig lite skeptisk till att prova något nytt och det har nog till stor del att göra med att jag stött på en hel del bottennapp i form av riktigt dålig real ale de senaste åren i England. Ska dock tilläggas att jag genom åren också druckit en hel del goda britter.

Det är riktigt roligt att brygga öl själv tycker jag. Det ger utrymme till en hel del experimenterande för att hitta goda smaker i olika öltyper. Roligt är också att få prova andra hembryggares hopkok. Mitt senaste utbyte var med Jonte som erbjöd Gråbergets Late Summer Bitter mot en stout som jag bryggt. Jag måste erkänna att jag inte hade några större förväntningar på den alkoholsvaga sommarbittern i brittisk stil.
Desto roligare blev det när jag öppnade flaskan och hällde upp halvlitern i mitt TILL-bryggerierglas från mitten av 80-talet. Det såg väldigt inbjudande ut och doftade härligt fruktigt och gräs/halm. Jordgubbar och banan på ett bra sätt. Lite vete tyckte jag mig känna också. Smaken var minst lika skön, mycket fruktig/bärig och med tydliga humletoner. Önskar att jag hade en flaska till för den första tog slut väldigt fort. Skulle gladeligen köpt den här ölen på en schysst pub i England. Får väl leta efter nåt liknande nästa helg då jag åker till Ascot utanför London för att hälsa på vänner.

Hoppas verkligen att det blir fler utbyten framöver. Själv har jag planer på att i höst brygga en APA med kollegorna på jobbet samt själv brygga wit, kryddad julöl, IPA, stout och nåt mer. Är jävligt sugen på att försöka mig på en saison. Jag får väl ta mig en köpeöl så länge.

söndag 23 augusti 2009

Fredagsprovning: Kanada med gäster

I fredags var det dags att dricka lite kanadensisk öl. Dempa har redan skrivit lite om det här. Weine, Dempa, Rojo och undertecknad träffades lite tidigare för att prova ett par godsaker innan det var dags att ge sig på flaskorna från Kanada. Innan godsakerna öppnade vi också Hemp Ale från Humboldt Brewing (jag har inte riktigt förstått om Humboldt har ett eget bryggeri nu för tiden eller om det är Firestone Walker som brygger deras öl). Hemp Ale har jag inte så mycket att säga om, en rätt tråkig öl. Efter den kom Sculpin IPA från Ballast Point, en öl som jag hade höga förväntningar på och mina förväntningar överträffades med råge! En sån härlig tropisk nektar-humlestinn IPA. Vi kunde inte undgå att sitta där och fnittra tillsammans ungefär som fyra tonårstjejer som sitter och skvallrar om snygga killar. Glasen tömdes alldeles för snabbt och jag önskar att vi hade ett par flaskor till att öppna. En klar fullpoängare och klart den bästa IPA jag druckit hittills. Dagen efter såg jag att det faktiskt fanns två droppar kvar i flaskan och såg naturligvis till att dricka upp dessa, det doftade och smakade fortfarande helt underbart.
Efter Sculpin var det dags att tömma en Pliny the Elder från Russian River. Dempa tyckte den stod sig lite platt efter Sculpin. Själv håller jag inte med. Visst, det är inte samma nektarkoncentrat som Sculpin men den har andra kvaliteter som Sculpin saknar och den har en annan komplexitet i sin smak. Lycklig efter två världsklassöl började resten av kvällens tiomannaskara (egentligen åttamanna- och tvåkvinnoskara) droppa in och det var dags att plocka fram lite snacks i form av osttallrik, nötter, salta pinnar, nachochips och seven layer dip och börja avkapsylera ett gäng kanadensare. En hembrygd från rickgordon hanns också med innan hela gänget var samlat, en trippel som senare parallellprovades med Surly Blonde. Ricks var bäst med hästlängder.

Totalt provades elva öl från sex bryggerier/brewpubs i British Columbia och en från Quebec i följande ordning:
1. Crooked Coast Amber Ale (Driftwood Brewery)
2. Fat Cat India Pale Ale (Fat Cat Brewery)
3. Black Toque India Dark Ale (Phillips Brewing Co)
4. Raspberry Porter (Tree Brewing)
5. Blackberry Porter (Cannery Brewing Co)
6. Maple Stout (Cannery Brewing Co)
7. Longboat Chocolate Porter (Phillips Brewing Co)
8. Pompous Pompadour Porter (Fat Cat Brewery)
9. Surly Blonde (Phillips Brewing Co)
10. Brother Bart Belgian Brown Ale (Driftwood Brewery)
11. Legacy Ale (Swans Hotel - Buckerfield Brewery)
12. Don de Dieu (Unibroue)
Efter en snabb öppen fråga runt bordet verkade det som de flesta var rätt överens om att de båda ölen från Cannery Brewing var de bästa av de elva från Bristish Columbia. Helt i vanlig ordning blir det inga fullvärdiga recensioner av så många öl på en gång, utan endast några korta reflektioner från kvällen:
Pompous Pompadour Porter var en orgie i felsmaker. Den smakade rent förjävligt, vilket är lite synd då den andra av mina två inköpta flaskor presenterade en rätt trevlig, ren och helt okej porter.
Legacy Ale är förmodligen den sämsta Barley Wine jag druckit. Med en alkoholhalt på 10 % och smak som sockermättat slisk undrar man vilket OG den brygden måste haft?
Black Toque India Dark Ale hade en del sköna smaker i sig.
Raspberry Porter smakade...obra kort sagt.
Surly Blonde en trippel? Jag är skeptisk...
Det var ett väldigt trevligt gäng som samlats runt bordet denna fredagkväll.
Don de Dieu var riktgt god tycker jag.
En fet katt-IPA var tråkig efter Sculpin och Pliny, samt hade felsmaker. Skärpning Fat Cat!

Efter provningen upphörde det frenetiska antecknandet och de flesta runt bordet förvandlades från lågmälda, introverta enstöringar till intesivt diskuterande sociala människor. Det var nu dags att plocka fram lite efter-provnings-dricka och jag hoppas att inget suttit och väntat på att det skulle komma in någon raritet. Nej, i stället plockades det fram två hembrygder från undertecknad, Höstmörker och Ilias Princess Ale, hembryggd cider från David gjord på äpplen från Dalsland samt mjöd från Davids kompis Gustav. Cidern var Davids första och bryggdes i höstas, en härlig, torr cider med fin syrlighet och fräsch äpplesmak. Mjöden var även den bra även om drycker som den här som känns som ett sött dessertvin inte riktigt är min cup of tea.När endast bottensatsen återstod i flaskorna styrde de flesta sina steg mot Rover där alla fick plats runt ett bord. Ett par suröl blev det för mig. Hanssens Oude Gueuze som var riktigt jävla bra samt Framboise Boon 2006 som var lite för söt och snäll så här sent på kvällen. Efter en lång ölkväll gick jag hem till mitt krypin, glad efter att druckit en massa god och mindre öl samt umgåtts med ett gäng sköna ölnördar. Hoppas provningen uppskattades av alla inblandade.

torsdag 20 augusti 2009

I väntan på Kanadaprovning

Det är Midnattsloppet på lördag så därför har jag sett till att kolhydratladda och druckit en massa vatten i kväll. Men, är det inte bara torsdag i kväll? Jo, men i morgon tänkte jag bjuda ett gäng sköna lirare på lite öl av blandad kvalitet från British Columbia, sen är det väl inte helt omöjligt att det blir någon icke-kanadensare också och förmodligen fortsättning hos Reza, på Rover eller nåt så därför får jag löpladda i kväll. Har även hört rykte om att det blir smakprov av hembryggd cider och mjöd också förutom öl. Och frun fixar lite snacks i form av Seven layer dip med nachochips. Kan nog bli en rätt trevlig fredag. Ett av ölen som skall drickas är den barley wine som är på bilden. Vad jag tycker om det håller jag för mig själv till i morgon.

måndag 17 augusti 2009

City Beer, San Francisco

Direkt efter jag och frun lämnat Toronado (ett inte helt angenämt besök som jag skrivit om HÄR) styrde vi våra steg mot City Beer på Folsom Street. En rätt kort promenad på nån kilometer genom ett antal ruffiga områden. På Folsom Street gick vi nästan förbi City Beer (jag hade glömt memorera den exakta adressen, visste bara att det låg på Folsom) som inte var mer än ett hål i väggen, typ 3 små rum i Göteborg. Det var faktiskt frun som stoppade mig när jag raskt gick förbi. En halvtrappa ner gick jag in i en liten lokal som mest kändes som någons vardagsrum, med skillnaden att det här fanns en minimal bardisk med ett par barstolar och en handfull kranar, några fåtöljer och ett litet bord samt ölkylar och hyllor fyllda med öl längs den lilla väggytan som fanns.

Det var lugnt här denna kväll, ett par lokala ölnördar som plockade åt sig lite nyheter, två punkar-brudar som drack något mörkt ur sina glas, ägaren till butiken/baren och så jag och frun. Jag kände direkt att "här kan jag stanna hela natten", eller i alla fall till klockan tio då stället stänger. Som en nyfödd kalv som precis insett hur grönt och inbjudande gräset är gick jag runt bland kylarna och suktade efter de olika dryckerna på andra sidan glaset. Jag insåg dock ganska snabbt att frun helst ville gå tillbaka till hotellet efter upplevelsen på Toronado och beslutade mig för att dricka två öl och inte köpa med mig mer än jag kunde få plats i resväskan tillbaka till Canada (1 väska där redan alla kläder, 2 flaskor Consecration, 2 flaskor Pliny the Elder och en flaska Hop Stoopid skulle få plats). Kanske inte helt optimalt att under tidspress gå runt och titta på allt man vill ha och sålla bort det mesta på ett rationellt sett...

Jag beställde in en pint Stone 13th Anniversary Ale för att ha något att stilla törsten med. En riktigt god, humlig, american strong ale var det. Väldigt lättdrucken och jag insåg inte att alkoholhalten var så pass hög förrän det började snurra till i skallen. Frun började nu undra om det var dags att gå snart och eftersom hon redan ställt upp på ett antal ölrelaterade aktiviteter under våra tre dagar i San Francisco insåg jag att det var dags att skynda. Ryckte så en Hair of the Dog Adam ur en av kylarna och drack den snabbare än vad man bör för att kunna uppskatta den härliga, mörka besten. En riktigt bra öl, men nästa gång ska jag ta lång tid på mig för att dricka en flaska och dessutom anteckna mina upplevelser.

Och vad blev det då köpt för flygtransport i resväskan? Jo, trots det oerhört stressiga besöket i den lilla, härliga ölbutiken fick jag med mig några godsaker. Bland annat Firestone Walker 12, Deschutes Mirror Mirror, Dogfish Head 90 min IIPA, Ballast Point Sculpin IPA, Jolly Pumpkin Madrugada Obscura, Hitachino Nest Espresso Stout, samt lite annat gott som kanske tittar fram nån gång... Nästa gång på City Beer ska jag se till att vara där tidigare på dagen, utan fru och laddad för ölshopping och öldrickning. Ett riktigt härligt litet vardagsrum är det! Dessutom en väldigt trevlig och pratsam ägare. Tyvärr var varken anteckningsblock eller kamera med så jag med bilder kan försöka förmedla hur stället såg ut, men slut ögonen och tänk på ett härligt vardagsrum i källaren, fyllt med en massa härlig öl som man både vill dricka upp och ha kvar, tänk lågmäld schysst musik i högtalarna och en positiv stämning i rummet. Just det, precis så kändes det på City Beer.

Innis & Gunn Canadian Cask

Innan jag fortsätter måste jag säga att jag alltid haft svårt för de ekfatslagrade Innis & Gunn-ölen från Skottland. Den "vanliga" ekfatslagrade som finns i systembolagets ordinarie sortiment tycker jag smakar mer som något sött karamellslisk än öl. Rum Cask-versionen och Island Cask-versionen, också från systembolaget, har även de blivit ovänner med mina smaklökar, samma sötslisk men med antydan till rökig whisky och spritig rom.
I Kanada sprang jag på ytterligare en whiskyfatslagrad Innis & Gunn och det var mest av nyfikenhet än förväntan om något gott som två flaskor slank ner i shoppingkorgen vid ett besök på BC Liquor Store i Powell River. Den här versionen är lagrad på kanadensiska whiskyfat (antar att det är rye whisky) och lanserades till Canada Day 1 juli 2009. En solig och het eftermiddag var det så dags att öppna en flaska.

Ett kopparfärgat öl med rätt vackert, vitt skum presenterade sig. Såg rätt inbjudande ut faktiskt. Doft av smör, ek, karamell. Smak av honung, rostade nötter, och en lätt ton av whisky. Inte alls så sliskig som jag tycker de andra är, och faktiskt drack jag upp även min andra flaska samma kväll! (Rum Cask och Island Cask har jag delat ungefär hälften/hälften med min slask i köket hemma.) Canadian Cask är förvånande nog rätt överens med mina smaklökar från början och de två blir snabbt kompisar. Inte bästa kompisar, utan, såna som det kan vara kul att träffa nån gång per år och prata strunt med, annars blir det för mycket. Det är definitivt en öl jag skulle kunna dela med mig av här hemma för att visa att det faktiskt finns rätt okej Innis & Gunn (min ursäkt till alla er som gillar även de andra, men smaken är som...ja, ni vet), om inte mina väskor redan hade varit så överfulla på vägen hem...

onsdag 12 augusti 2009

Longwood Brewpub, Nanaimo

Tillbaka till 7 juli. På väg till Victoria på Vancouver Island hade vi (eller främst jag kanske...) bestämt att vi skulle stanna till hos Longwood Brewpub i Nanaimo för att äta lunch och dricka lite öl. Det var en av de få dagarna i sommar som det var lite svalare och till och med regnade några droppar, så vi gick in och satte oss i puben i "källaren". Bryggverket står alldeles innanför ytterdörren och är det första man ser när man kommer in, sånt gillar jag. Hade aldrig druckit något från Longwood innan så det kändes spännande att se vad som bjöds. Just i dag fanns fyra öl på fat: India Pale Ale, ESB, Wit och Russian Imperial Stout. Klart man måste prova dessa fyra då! Vi beställde också in några förrätter för att stilla hungern med, bland annat helt underbara whisky/bbq/alemarinerade kycklingvingar. Perfekt komplement till ölen!
Hur var ölen då?
ESB: Nej, det här var inte gott. Mycket metallsmak, karamell, rostad malt. Påminner om en bitter jag bryggde själv i vintras som jag aldrig riktigt kom överens med.
IPA: Ljus färg, något grumlig. Väldigt lätt kropp, mycket citrus i doft och smak, måste vara Cascade i denna. God och lättdrucken, men med 6,5 % alkohol skulle jag gärna haft mer beska i ölen. Känns mer som en rätt bra pale ale. Skulle aldrig ha klassat den här som en IPA vid blindtest.
Wit: Bryggd med apelsinskal och koriander. Fräsch och god men håller inte riktigt samma klass som en bra belgisk witbier.
Russian Imperial Stout: Den här gillade jag! Mörk i färgen, nästan helt svart, med liten, kompakt skumkrona. 7,5 % alkohol. Fina lakritstoner i både doft och smak, mycket rostad/bränd malt och kaffe. Lätt syrlighet som jag misstänker kommer från rätt mycket svartmalt. En väldigt god öl som dock ligger på gränsen för att jag håller med om att det faktiskt är en imperial stout och inte bara en "vanlig stout".

Kände mig rätt nöjd efter dessa fyra öl och köpte i stället med mig två bombers av deras Framboise, en blond ale som fått sekundärjäsa med hela hallon. Öppnade den ena flaskan när vi var tillbaka i Powell River igen några dagar senare och en härligt ljusröd dryck presenterade sig i glaset, med en syrlig doft av vilda hallon. En skön sommaröl som är god om man gillar bär i sin blonde, och det gör jag.
För att sammanfatta Longwood: Av det lilla jag sett och provat (5 öl) har de helt okej öl i olika stilar, en trevlig pub och riktigt god mat (precis som de flesta pubar jag besökt de senaste 7 åren i British Columbia och det börjar bli några stycken...)

tisdag 11 augusti 2009

Göteborgs Kulturkalas. Var är ölkulturen?

I dag börjar Göteborgskalaset, förlåt, Göteborgs Kulturkalas ska det vara sedan ett par år tillbaka. 2007 ersattes Göteborgskalaset av Göteborgs Kulturkalas då stadens politiker tyckte det var för mycket fylla, bråk och brott under Göteborgskalaset och det skulle bli en mer städad prägel på festen. Det skulle bli mer "kultur" och mindre fylla och svineri sa kalasledningen och bytte namn på spektaklet till Kulturkalaset. Enligt min mening är den största skillnaden mot tidigare att kalaset nu håller på i sex dagar i stället för tidigare tio.

Var ner efter jobbet i dag. Lyssnade lite på Veronica Maggio som jag tycker är riktigt skön. En öl skulle väl smaka gott till musiken på Kungstorget. Men nej, jag stod över, för tyvärr serveras endast piss-lager på fat i plastglas och det känns ju sådär lagom spännande. Enligt fler av mina äldre kollegor som är födda Göteborgare var det annorlunda när Kalaset började 1992. Då kunde man i många av de tillfälliga tältrestaurangerna och barerna besälla allehanda olika öl. Det kanske inte var samma utbud som hos en ansedd ölpub men trots allt fanns ett flertal ölsorter att välja mellan och säkerligen flera som jag gärna skulle ha druckit i dag till Veronica Maggio. Förmodligen var det också bättre än dagens sortiment hos de flesta krogarna på Avenyn...

Om man nu vill ha mer kultur och mindre fylla bör man väl kunna servera NÅNTING annat än stor stark i NÅGOT av de provisoriska tälten. Det tycker i alla fall inte jag är för mycket begärt och jag skulle med glädje betala några kronor mer för att faktiskt få något gott i glaset. Dessutom är det fler och fler som får upp ögonen för att det till exempel finns riktigt god lageröl i stället för budget-stor-stark (borträknat de två blondinerna som i fredags satte sig ner på Tre små rums uteservering, en gick in för att beställa, kom snabbt ut igen och viskade till sin kompis "de har inga vanliga öl här , vi går nån annanstans"). Så politiker och kalasarrangörer, vill ni ha mer kultur och mindre: Fyll faten med något som faktiskt smakar gott. Jag lovar att det blir bättre stämning och mindre bråk. Tills dess dricker jag hellre vatten eller läsk på Kulturkalaset.

För övrigt blir det nog Hammerfall, Bob Hund, Europe och kanske något mer senare i veckan samt några glas vatten.

fredag 7 augusti 2009

Höstmörker

Har provat ett par flaskor av senaste hembrygden, Höstmörker. Det här är mitt första försök att brygga något mörkare och tyngre än bitter, pale ale och ipa som jag mest bryggt innan. Det blev lite av en skåprensningsstout för att göra slut på humle och malt innan brygguppehåll över sommaren. Dessutom blev det lite tidsbrist innan semestern och jag tvingades buteljera ölen när det fortfarande var rätt mycket grums kvar som inte hunnit förstå att det var dags att sjunka till botten av jäshinken och sälla sig till den stora jästkakan. Rätt mycket rostade havregryn användes som orsakade lite problem med lakningen och gjorde att det tog väldigt lång tid, men annars flöt bryggningen på rätt bra och jag kom i tid till Amylases sommarölsträff så att jag i lugn och ro kunde prova allt jag ville där.

Resultatet då? Jo, en inbjudande mörk öl med lite grums (kaffe, humlerester, jäst) i glaset efter upphällning, vackert brunt skum som dock lägger sig rätt snabbt. Doft av choklad, grillad korv och kaffe. I smaken är det kaffet som dominerar. Den rostade malten känns också tydligt. Jag hade hoppats på mer chokladtoner, men förhoppningsvis kommer det fram mer med lite lagring då kaffet får tid att lugna ner sig lite och ge utrymme till andra smaker som vill komma fram. Det som slår mig är att den är förrädiskt lättdrucken. En bomber försvann innan jag hann förstå det och rätt snart kände jag mig mer påverkad av alkoholen än jag ville. Ibland önskar jag faktiskt att alkoholen inte gör en så påverkad och smakavtrubbad för efter ett par alkoholstarka öl är det svårt att känna de subtila smakerna som kan göra ett öl (eller vin för den delen) helt fantastiskt.

Det blir nog till att dricka en Höstmörker varje vecka till hösten och vintern faktiskt är här. Eller kanske jag ska spara alla ett tag...Jag både hoppas och tror att det kommer vara som bäst om några månader, kanske kan vara värt att se till att ha gäng till jul.

Nästa bryggning blir nog en APA med kollegorna på jobbet som fått smaka ett par hembrygder och gärna vill lära sig mer om hur bryggning går till. En till imperial stout ska nog hinnas med i höst också, för Höstmörker ger definitivt mersmak!

onsdag 5 augusti 2009

Toronado Pub, San Francisco

Innan vi åkte till San Francisco fick vi tips att puben Toronado bör besökas. Toronado är en kvalitetsölpub några kilometer från stadskärnan kring Union Square som öppnade för 22 år sedan och som det verkar har blivit en institution för ölälskare i San Francisco, tillresta ölnördar och diverse annat pack. Utifrån ser puben väldigt anspråkslös ut och det är lätt att missa den om man är ute och och promenerar på Haight Street. Jag och frun (eller, hrm...bara jag kanske) bestämde på torsdagseftermiddagen att vi skulle leta upp någon schysst restaurang i området för att äta middag och sedan spendera några timmar på Toronado. Promenaden från city gick genom ett par rätt ruffiga kvarter på Market Street och Haight, vi hittade en mysig restaurang som dock var tom när vi kom vid femtiden. Lagunitas IPA på fat blev min dryck till den utomordentligt goda maten. Just Lagunitas IPA verkar finnas på de väldigt många restauranger och barer i San Francisco.

Efter avslutad måltid blev det 10 minuters promenad till Toronado som vi gått förbi tidigare. Det var rätt mycket folk därinne, men långt ifrån packat. Hög (väldigt hög) obestämbar rockmusik spelades i högtalarna och ett tag trodde jag att det var ett live-band som spelade. Det doftade dessutom en blandning av gammal svett och utspilld öl i lokalen (förmodligen hade spillts en del öl tidigare eftersom golvet var så där ohärligt klibbigt som det kan vara ibland...). Eftersom jag gärna vill sitta ner och kunna föra en konversation (inte skrika) när jag är på en pub, särskilt tidigt en torsdagkväll, och gärna dricker min öl utan att störas av att det luktar apa kände jag att jag kanske inte kommer att stanna så länge i kväll. När min blick istället lyfte till fatölslistan kunde jag inte hjälpa att leendet växte snabbt. Tippar på att det fanns 40-50 öl på fat. En hel del belgiskt men ännu mer gott amerikanskt som var anledningen till att jag var här. Mycket som jag aldrig druckit innan. Flaskutbudet var om möjligt ännu mer spännande med rariteter och godsaker från bland annat Lost Abbey, Russian River, Drie Fonteinen med flera. Jag hämtade mig något från det första intrycket när jag klev in och vi tog plats i baren. Det var inte alls något tryck i baren och jag hade inte hunnit bestämma mig ännu när damen bakom bardisken frågade vad jag ville ha. Hon hann fråga ännu en gång innan jag bestämt mig och av någon anledning började hon bli märkbart irriterad så jag tog in ett glas med en tillfällig dubbel-IPA från Port Brewing som jag inte kommer ihåg namnet på (tillägg: Det var deras 3rd Anniversary DIPA, riktigt god). När frun som var nöjd och inte ville ha något för tillfället snällt sa det flippade det helt för damen (Pam, Pat?) som serverat mig. "If you're going go be in my fucking bar you fucking have to drink something". Hade väl varit okej om det var skämtsamt hon sa detta, men det var snarare argt och hotfullt. Hon fortsatte att skrika ett gäng elakheter till min fru och jag tappade nästan hakan helt. Frun blev ledsen, jag kände att jag inte ville sitta kvar i den stinkande ljudlådan och dricka finöl med otrevlig personal så jag drog snabbt i mig mitt pintglas och mindre än 30 minuter efter att vi klivit in på puben var vi tillbaka på gatan igen.
Ingen särskilt trevlig upplevelse alltså, men jag kommer definitivt besöka Toronado igen om jag kommer till San Francisco fler gånger. Då kanske tidigare på dagen och hoppas att musiken inte spelas så jävla högt, barpersonalen är lite trevligare och ölutbudet är minst lika bra som tidigare. För det är riktig världsklass.

I stället slutade kvällen på City Beer på Folsom Street och fy fan vad bra det vad där. Men det är en annan historia.

torsdag 30 juli 2009

Tillbaka från västerland

Hemma igen efter knappt fem hektiska veckor med sol, sommarvärme, varmare sommarvärme, ännu varmare sommarvärme, en väldig massa öl, några drinkar, tre fiskeresor, nya bekantskaper och lite annat skoj. Ska försöka pränta ner lite intryck närmsta veckan med hjälp av anteckningsblocket innan allt för mycket glöms bort.

Nu tänkte jag dock öppna en 90 min Imperial IPA som stått i kylen en stund....
...
...
...Gott!

Bud Light Lime. En styggelse.


Varför göra ett öl som detta? Jo, förmodligen för att det finns rätt så många människor som faktiskt tycker att det är "gott". Det förstår jag inte heller när det smakar som lättsockrat mineralvatten med tillsats av lime på flaska, typ ReaLime och någon konstig, obestämbar, kemisk bismak. Usch och fy. Detta verkade vara mångmiljonären Caseys favoritsommardryck och han hade köpt med sig tre lådor till vår fiskeresa till Bamfield på Vancouver Island. Han fick ha sina "öl" för sig själv efter jag och övriga reskamrater snällt smakat på det 4%-iga artificiella blasket.

Att sen BL Lime nära fryspunkten svalkade bra i magen i värmeböljan som för närvarande råder i British Columbia med temperaturer över 40 grader är en annan historia. Isvatten svalkar också och smakar dessutom bättre.

torsdag 23 juli 2009

Invigning av Lagunitas bryggeripub

Lagunitas Brewing Company startades 1993 i det lilla samhället Lagunitas i Kalifornien av hembryggaren Tony Magee. Rätt snart var lokalerna för små och bryggeriet flyttades till den närbelägna staden Petaluma. Ungefär 16 år senare, i onsdags förra veckan, var det invigning för deras pub belägen vid bryggeriet. Av en ren slump var det just den dagen som jag planerat in att besöka bryggeriet och kanske få ett smakprov av något gott...

Frun och jag kom dit vid halv tre-tiden, en halvtimme för tidigt för den inbokade bryggerituren som skulle börja klockan tre. När jag efter ett snabbt toalettbesök satte mig ner för att vänta en stund började jag prata med en medelålders, väldigt sympatisk, ölintresserad man som höll på att skruva upp ett par neonskyltar. Naturligtvis handlade samtalet mest om...öl...oväntat. Efter en stunds diskussion om mikrobryggerier, Sverige, USA, Kanada, hembryggning, olika öltyper m m insåg jag att det var just Tony Magee som stod där och jobbade för att puben skulle öppna i dag. När alla skruvarna satt fast och skyltarna var uppe hällde han upp ett litet glas Cappucino Stout, en rätt trevlig stout med fin kaffesmak och även vanilj- och chokladtoner. Efter jag bara hunnit sniffa i glaset och knappt fått ner en enda droppe i strupen hällde han upp ytterligare ett glas och bjöd på. "Hop Stoopid, har du provat den?" Nej, det hade jag inte, men nu har jag det. En riktigt bra dubbel-IPA som jag dock inte gillar lika skarpt som några av de andra jag druckit. Det var dags att dricka upp och börja turen som var anledningen till att jag var här. Jag tackade för samtalet och ölen och följde med den lilla grupp som anslutit till mig och frun.

Innan rundturen skulle det tydligen bli ölprovning på andra våningen inne på bryggeriet. I en rätt så mysig bar som kändes sval och skön jämfört med sommarhettan ute serverades så rätt generösa glas av Pils, the Censored Ale, IPA, IPA Maximus, Imperial Red och A little Sumpin Sumpin. Som vanligt inga långa recensioner när det blir så många öl, men några korta reflektioner: Pilsen var helt ok, smakade bra efter en stund i solen, the Censored Ale (Copper Ale) var frisk, mycket rostad malt, men inte rikigt min stil. IPA:n, som för övrigt verkar vara den mest säljande IPA:n i Kalifornien var perfekt för att släcka törsten. Maximus var riktigt bra och jag gillar texten på flaskan, "This Hopped-up Monster has been known to remove enamel from ones teeth, but has pleasant aromas of burning tractor tires and flavors reminiscent of broccoli and kerosene. Doggone Good Beer." Låter som en dålig hembryggd. Så smakade det inte alls. Imperial Red som buteljerades dagen innan blev en av dagens favoriter, en otroligt härlig, grön humlearom, brunröd färg med liten skumkrona, smak av citrus, tallbarr, torkad frukt, karamell nybakat bröd. Avslutande A little Sumpin Sumpin med 50 % veteöl var fräsch och god, men veteölen kändes inte alls i en öl där humlen spelar ledmotiv.
Efter dessa sex öl var det dags för rundtur i det stora lilla bryggeriet mellan mäskkärl, lagringstunnor, buteljeringsanläggning m m. En intressant tur även om jag skulle önskat att damen som guidade oss runt kunde svara på lite fler av mina frågor. Det märktes att hon inte var någon direkt expert på
ölbryggning. En hel del spännande öl låg på lagring i tunnor mitt inne i bryggeriet.

Efter avslutad rundtur blev det en pint Cappucino Stout i den nya puben och ytterligare samtalande med Tony Magee och hans bryggarvänner samt lite poserande framför kameran med Tony innan vi satte oss i bilen för en biltur tillbaka till San Francisco. Hade gärna stannat där hela natten och druckit öl men då kanske jag fått börja leta ny fru...
Tack till Lagunitas för vänligheten och den goda ölen. Jag kan bara ge samma råd som till Russian River, besök om ni är i närheten!


måndag 20 juli 2009

Russian River Brewpub. Öl i världsklass. Kärlek.

Frun ställde snällt upp och körde hyrbil en dag från San Francisco för att transportera runt mig till lite schyssta ölställen. Första ölstoppet på vår mini-road trip var bryggeripuben hos Russian River Brewing Company i Santa Rosa, knappt 10 mil norr om San Francisco. Eftersom jag ville ha tid att prova så mycket som möjligt hängde vi på låset strax före öppningsdags klockan 11 och var de första att bli serverade öl denna varma onsdagmorgon.
Mindre samplers serverades och jag var inte sen med att beställa in samtliga öl som för tillfället fanns på fat vilket för dagen var:
samt en saison som jag inser att jag inte noterat namnet på...

Ett antal öl i absolut världsklass, några som var riktigt bra, ett par som var "bara" bra och ett fåtal som inte riktigt fick det att rycka till i mina kalsonger. Dagens tre favoriter, utan tvekan surölen Sanctification och Consecration samt dubbel-IPAn Pliny the Elder (undrar om den kan bli mycket färskare än så här, den bästa dubbel-IPAn jag hittills druckit). Blind Pig IPA kommer inte långt efter med en sån härligt skön, grön humlekaraktär och inte heller saisonen som var en riktigt fräsch, somrig öl. Fem öl som jag är otroligt glad att ha fått chansen
att prova och garanterat kommer dricka igen (Pliny och Consecration ligger i resväskan för transport till Götet). De tre "sämsta" var i mina ögon Aud Blonde (intetsägande), O.V.L. Stout (bra smak till en början men med obefintlig kropp) samt Beer Esteam (bismaker som jag inte kommer överens med). Eller...dåliga var de ju inte, men inte så bra som resten.

Även Russian River IPA (smaskig men inte samma klass som Blind Pig), Damnation, Salvation och Perdition smakade bra i skuggan på uteserveringen. Till denna orgie i Russian River-öl åts en pizza som var riktigt bra, men inte i närheten av den underbara meat lovers-pizzan som intogs veckan innan på Canoe Brewpub i Victoria.

Jag skulle gärna ha stannat hela dagen och även nästa dag och druckit öl på puben, men efter knappt tre timmar på Russian River och ytterligare ett par halvpints av Consecration och Blind Pig var det dags att bege sig vidare till nästa anhalt.
En helnöjd Christer och till synes även en rätt så nöjd fru lämnar Santa Rosa för en stunds bilfärd till Petaluma och Lagunitas som skulle visa sig blev ytterligare en av höjdpunkerna på resan.

Om någon har vägarna förbi Santa Rosa, tveka inte att svänga in på 4th Street för att sitta ner en stund och njuta. Så mycket god öl. Kärlek. Tror nästan jag ska gå och öppna en Pliny och drömma mig bort.

lördag 11 juli 2009

Spinnakers Gastro Brewpub

Frun och jag tog i veckan bilen ner till Victoria på Vancouver Island, provinshuvudstad i British Columbia, för att hälsa på lite vänner. Min plan var även att besöka några av de bryggerier (Driftwood Brewery, Phillips Brewing, Lighthouse Brewing, Vancouver Island Brewing Co) och brewpubs (Spinnakers, Canoe, Swans) som finns i staden. Rätt imponerande med så många bryggeriställen i en stad av Göteborgs storlek. Lägg därtill en hel drös schyssta restauranger och pubar och en allmänt väldigt vacker stad så är det någonstans jag skulle kunna tänka mig att bo.

Vi kom till Victoria i tisdags eftermiddag och mötte upp med våra vänner som precis slutat jobbet för dagen. Planen var att äta middag på Canoe Brewpub som tydligen skulle ha riktigt bra mat. Det var dock überfullt på Canoe så vi knatade istället vidare till Spinnakers som är beläget vid vattnet en kort promenad från centrum. Inne i puben/restaurangen ligger maltsäckar staplade längs väggarna, det är högt i tak och atmosfären är riktigt härlig. Vi skyndade oss snabbt ut på altanen mot vattnet där ett par bord var lediga.
Jag bestämde mig för husets val av 6 smakprov som för dagen bestod av tre real ale (Nut Brown Ale, Mount Tolmie Dark, ESB), Hefeweizen, IPA samt Blue Bridge DIPA.
Vår servitris hade dock inte full koll när hon presenterade ölen, Mount Tolmie blev till IPA och dubbel-IPAn blev en Mount Tolmie. Det var dock inte särskilt svårt att själv lista ut vilka glas som innehöll de sex olika ölen. Tråkigt bara om någon icke-ölnörd blir lurad och tror att "jäklar vilken god weissbier, härligt besk och en massa citrus, gräs och blommor i smaken. Den måste jag köpa en låda av."
Det blir inga långa recensioner av ölen utan endast en väldigt kort sammanfattning.
Samtliga tre real ales var bra, Nut Brown Alen stack ut lite extra med sköna toner av choklad och hasselnötter. Hefeweizen hade en riktigt skön doft och smakade ok. IPAn och dubbel-IPAn var ok sessionöl och funkade bra ihop med maten som bestod av lax, fiskkakor och musslor till förrätt och för min del hamburgare (jävlar vilken god burgare!) till varmrätt. Jag skulle nog dock vilja klassa ölen som Pale Ale respektive IPA även om alkolholhalten är för hög för detta, 7.1% och 8.5%. Det blev en pint till av IPAn innan det var dags att lämna Spinnakers som stängde klockan 11. Intryck: Genomgånde välgjorda öl, bra men utan några riktiga toppar som sticker ut, och än en gång riktigt, riktigt bra pubmat.

fredag 10 juli 2009

Diverse öl från British Columbia och lite annat som slank med

De senaste dagarna har spenderats med fru och vänner i Victoria på Vancouver Island. En del bryggeribesök, pubar, öl och annat kul har det blivit, återkommer till det senare. Passade på att köpa på mig lite lokala brygder dels för att dricka upp här, men också för att ta med mig hem och bjuda på. Har en känsla av att det kommer bli rätt många fynd i San Francisco nästa vecka också...
Kan i alla fall bjuda på en liten laguppställning av det jag köpte på the Island.
Black Toque India Dark Ale, Phillips Brewing
Berry Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery
Extra IPA, Swans Hotel/Buckerfield Brewery
Oatmeal Stout, Swans Hotel/Buckerfield Brewery
IPA, Fat Cat Brewery
Pompous Pompadour Porter, Fat Cat Brewery
Éphémére, Unibroue
Don de Dieu, Unibroue - Belgisk strong ale
Saltspring Porter, Gulf Island Brewery
Raspberry Porter, Tree Brewing
Surly Blonde, Phillips Brewing - Belgisk trippel

Innis & Gunn Canadian Cask Limited Edition (bryggd till Canada Day 2009) - Förväntar mig inte att den kommer vara god, köpte den mest för att det kändes kul.
Summer Honey Wheat Ale, Canoe Brewpub - Weissbier smaksatt med honung.
Longboat Chocolate Porter, Phillips Brewing
Maple Stout, Cannery Brewing - Stout smaksatt med lönnsirap.
Brother Barts, Driftwood Brewery - Belgisk Brown Ale
Crooked Coast Amber Ale, Driftwood Brewery
Garibaldi Honey Pale Ale, Howe Sound Brewing Co
Buckerfields Legacy Ale, Swans Hotel/Buckerfield Brewery - Barley wine
Hop Rod Rye, Bear Republic (USA)
Fraoch Heather Ale, Williams Brothers (Skottland)
Ej med på bild: Framboise, Longwood Brewpub

Ja, det är väl bara att börja dricka och se vilka som är riktiga bottennapp och om det finns några höga toppar. Eftersom de flesta flaskorna är bombers har jag att göra i några dagar...

onsdag 1 juli 2009

Devils Elbow IPA

Tisdag eftermiddag i värmen och jag behöver något svalkande. Drar fram en 1-litersflaska Devils Elbow IPA från Howe Sound Brewing . Av någon anledning buteljerar de endast på litersflaskor vilket kan bli lite väl mycket om man ska dricka hela själv. Flaskorna har dock patentkork så det går ju faktiskt att sprida ut en flaska över två dagar om man känner för det.
Jag har tidigare druckit Father Johns Winter Ale från bryggeriet som ligger i Squamish ca 50 km norr om Vancouver. En kryddig julöl som jag gillade rätt mycket och tog med ett par flaskor hem av. 

OK, dags för lite Devils Elbow. En småtrevlig IPA som är klart drickbar men ingen riktig höjdare. Den har en rätt kraftig beska som lägger sig som ett lock i gommen, men tyvärr finns det inte så mycket som kan balansera humlebeskan. Lite för mycket smörkola. Blygsamma citrustoner i smak och doft. Överlag känns det här lite som en brittisk IPA som inte brukar min favorit. Jag dricker upp flaskan för att stilla min törst och sammanfattar. Helt okej, men inte så mycket mer.  




tisdag 30 juni 2009

Cannery Brewing Blackberry Porter

Kom för ett par dagar sedan fram till svärföräldrarna i Powell River, en liten stad på västkusten strax norr om Vancouver i västra Kanada. Det har sedan jag kom hit i ölväg inte konsumerats så mycket mer spännande än kanadensisk pisslager, något bättre än Budweiser och Coors från USA, men inte särskilt mycket.
I dag efter en tur med kajaken och underhållande av fruns brorsdöttrar var det dock dags för en ny bekantskap, Blackberry Porter från Cannery Brewing. En porter på 6,5 % smaksatt med björnbär, låter på förhand rätt spännande. 

Ölen är mörkbrun med lite rött i kanterna, vacker ljust brun skumkrona. Doftar rostad malt, choklad och rätt mycket björnbär. Något orolig blir jag eftersom jag är rädd för att björnbären gör att det kommer smaka för sött och sliskigt. Men nej, där har jag fel. Det här är intressant, annorlunda och faktiskt rätt gott! Smaken och sötman från bären passar riktigt bra ihop med den rätt så robusta portern där de mörkt rostade maltsorterna ger ölen en fin bränd ton. Choklad och mörkrostat kaffe finns, och jag känner att jag blir glad sittandes i skuggan på altanen och bombern tar slut alldeles för snabbt. Kul! Definitivt en kandidat för resväskan.

Inte gör det heller saken sämre att ölen dricks på svärföräldrarnas altan alldeles vid havet en vacker sommardag. Kolibris flyger runt bara någon meter från huvudet, majestätiska vithövdade havsörnar håller sig högre när de inte gör utfall ner mot vattnet för att fånga fisk. Utsikten är minst sagt spännande. Det kommer nog provas ett antal nya öl i skuggan på altanen de kommande fyra veckorna.

måndag 22 juni 2009

Gå på pub i Göteborg midsommarafton? Nej.

Bror tillsammans med kompisar var i Göteborg och hälsade på i helgen, primärt för att vi skulle gå på Ullevi och lyssna på AC/DC på söndagen. I fredags hade vi tänkt dra oss ut till skärgården men valde på grund av det ostabila vädret att inta midsommarmaten hemma i lägenheten. Efter middag med hembryggd IPA och Champagne Jacquart brut rosé samt lite efterföljande öl och whisky bestämde vi oss för att se om Göteborg kan erbjuda några schyssta pubar en midsommaraftonskväll. Med tanke på hur dött det sägs ska vara i Göteborg under denna helg var väl förväntningarna inte så höga, men nåt halvschysst ställe måste väl vara öppet?!

Javisst, efter en rätt skön promenad på en knapp timme kunde vi konstatera att följande krogar i hemmets närhet höll öppet: Cross Kitchen på Linnégatan, Galliano vid Masthuggstorget samt Stars N Bars vid Järntorget. Något som kändes lockande? Nej. Även strippklubbarna på Andra Långgatan höll öppet. Lockade inte heller. Fick bli hemgång i stället och lite avslutande gott innan sängen lockade oväntat tidigt.

Lördagen spenderades ute på Styrsö med strålande sol och goda drycker. Senare på kvällen drog vi oss ner till Bishops Arms Järntorget och jag blev riktigt glad när jag såg att Anchors Old Foghorn samt Mikkellers Monks Elixir fanns på fat. Ja, fanns på fat visade det sig. De var båda alldeles nyss tömda... Fick bli lite annat gott i stället.

Kort om konserten med AC/DC: Största behållningen, defintivt Angus Young. Imponerande att gubben kan inleda i ett tempo högre än en påtänd duracellkanin för att sedan bara öka takten under två timmars tid. Respekt. I övrigt som förväntat. Förutsägbart. Tacky. Skitbra!

torsdag 18 juni 2009

Ilias Princess Ale

För fem dagar sedan buteljerade jag knappt 20 liter IPA. Eftersom jag lovat att bjuda på lite hembryggt till midsommar och förråden är tomma på gamla brygder kunde jag antingen säga tyvärr, det blir "bara" köpeöl till sillen, eller bjuda på IPAn som egentligen inte är klar. Om jag ens ska fundera på hembrygden måste jag ju i alla fall prova den innan för att se om den överhuvudtaget är drickbar.
Jag blir förvånad när jag häller upp ölen och den redan efter fem dagars flaskjäsning presenterar en riktigt inbjudande skumkrona som hänger kvar länge innan den så sakteliga börjar sjunka undan och lämnar spår efter sig på glaset. Doften känns fräsch, lätta karamelltoner och Cascadehumlen presenterar sig snällt....och någon övrig recension tänkte jag inte ta här och nu, dels för att det alltid är svårt att recensera sin egen öl och dels för att jag tycker den här bör ligga i några veckor till innan konsumtion. Jag kan dock konstatera att den här ölen blev ungefär som jag tänkt mig, en lättdrucken, somrig öl med karaktär som kanske kan fungera som inkörsport till lite roligare saker för de av mina vänner och kollegor som fortfarande i princip tror att man bara kan dricka lager på burk.

Den var så lättdrucken så den slank ner snabbt, tror bestämt att jag får ta en till för att vara säker på att den är OK ;-)

Och ja, jag tänker nog bjuda på några flaskor till sillen i morgon. Sen tar jag med några till Kanada för att bjuda Ilias föräldrar (Ilia själv får som mest lukta på kapsylen eftersom hon är bara 5 år gammal) och mina svärföräldrar. Resten får ligga i källaren tills jag kommer hem igen i slutet av juli och då kanske jag kan komma med en någorlunda rättvis recension. Då är det kanske också läge för ett första smakprov av Höstmörker, en Imperial Stout för de kalla och regniga göteborgskvällarna.

måndag 15 juni 2009

En hektisk lördag...

I lördags var det som bekant sommarölsträff med Amylase och svenska hembryggarföreningen. 31 olika brygder som generellt höll hög klass med några toppar som var bättre än resten och ett par lite sämre (av de dryga femtontal som jag provade). Den mycket trevliga sammankomsten slog upp portarna klockan ett, men innan det hann jag faktiskt uträtta en hel del...
Strax efter klockan 5 på morgonen befann jag mig på jobbet. Inte för att jobba, utan för att brygga lite höst/vinteröl. Anledningen till att jag släpat malt, kastruller och annan utrustning hemifrån är att vi på jobbet har ett källarförråd som håller konstant ca 19 grader, medan det hemma i lägenheten kan bli en bra bit över 25 om värmeböljan slår till. Sista bryggningen innan sommarlov var tanken, i och med det tänkte jag ta en liten skåprensning. Så...jag mäskade in en härlig blandning av pilsnermalt, pale alemalt, chokladmalt, ljus och mörkare karamellmalt, hemrostade havregryn, rostat korn samt en slatt puffat vete som låg kvar i en låda. Hade tänkt ha med lite svartmalt också, men hittade den inte när det var dags för bryggning. Det fick gå ändå och medan mäsken stod och gottade till sig klämde jag in en buteljering av senaste brygden: Ilias Princess Ale. En IPA på 6%, OG 1060, IBU 55, humlad med Chinook, Centennial och Cascade. Den smakade riktigt lovande för att bli det som var tänkt, en läskande sommaröl som jag tänkt bjuda lite "burklagerdrickare" på. Ilia är för övrigt frugans femåriga brorsdotter som älskar rosa över alla andra färger och som även är med på etiketten.Tillbaka till skåprensbryggningen och dags för lakning. Första gången jag bryggde med havre och naturligtvis satte lakningen satte igen ett par gånger innan det blev bra snurr och jag kände att det skulle nog bli svårt att hinna till sommarölsträffen vid öppningsdags klockan ett. Jag har dock märkt en gång tidigare att tidspress och ölbryggning inte är någon bra kombination (ju mer man stressar desto mer verkar gå galet) så därför tog jag det lugnt och fint, sommarölsträffen skulle ju faktiskt hålla på hela eftermiddagen.
När väl lakningen var klar efter en lång väntan (lakade ut totalt 22 liter) gick det riktigt snabbt att få igång koket på jobbets nya induktionshäll. Hemma i lägenheten går det bra mycket långsammare! Efter totalt ca 75 min kokning med tillsats av humle (Northern Brewer, Chinook och EKG), choklad och kaffe, kylning, mätning (OG 1084), smakprov, och tillsättande av jäst (Wyeasts American Ale II, tagen från Ilias Princess Ale som buteljerades innan) fick det bli en snabbstädning, rask promenad hem, snabbducsch, klockan halv ett och jag insåg att jag inte ätit frukost ännu trots att jag steg upp för över sju timmar sedan.

Det var kanske bäst att äta något innan det var dags att cykla iväg för att prova en massa god, hembryggd öl. Fem minuter och ett par mackor senare satt jag på cykeln med ett äpple i handen. Kom till sommarölsträffen vid halv två och hade gott om tid att prova det som lät intressant både en och två gånger.

Dagen och kvällen fortsatte med mycket öl och gott sällskap (eller var det tvärtom?...) in på småtimmarna, men mer om det en annan gång...

Och skåprensningsölen tror jag kan bli en bra stout/imperial stout för de blåsiga, regniga göteborgshöstkvällarna som det brukar bli en hel del av.

torsdag 11 juni 2009

Budweiser Battle: 3,5% vs 5,0%

Dags för en kamp på liv och död mellan lillebror och storebror Bud från megabryggerikoncernen Anheuser-Busch InBev. Hur ska det gå när dessa två tungviktare drabbar samman en regnig torsdagkväll i juni? För att göra det ännu mer spännande får dessutom Bud och Bud ytterligare en motståndare i form av Ramlösa Original som kvalat in genom ett Wild Card. Inget mer struntprat, utan direkt över till den spännande tävlingen.
Utseende: Ramlösa tappar direkt från start när den inte lyckas prestera minsta tillstymmelse till skum, samtidigt som Bud och Bud lyckas presentera en rätt inbjudande, ljusvit skumkrona och det är faktiskt lillebror Bud som presterar bäst här. Det är dock inte av typen härligt skum som hänger kvar i glaset i vad som kan kännas som en evighet. Nej, rätt snabbt är allt det fina skummet borta och kvar i glasen ligger något som mest ser ut som...diskvatten eller nåt. Med allt skum borta är det nog trots allt Ramlösa som ser mest inbjudande ut, med klara speglingar av omgivningen i glaset. 1 poäng till Ramlösa
Doft: Ramlösa doftar helt oväntat inte särskilt mycket. Känns fräscht om man gillar kolsyrat vatten. Lillebror Bud är inte särkilt mycket mer spännande, lätta majstoner tycker jag mig känna, bryggs den här ölen med majs? Tillägg: Om jag hade läst på flaskan skulle jag sett att den bryggs med ris, inte majs. Storebror Bud har en lätt, lätt, lätt (om man har lite fantasi) citruston, lite alkohol finns också i doften. Doften är faktiskt lite mer spännande än hos Ramlösa. 1 poäng till storebror Bud.
Smak: Lillebror Bud smakar nästan som vatten, med förbundna ögon hade jag nog knappt känt att det var öl jag drack. Smakar faktiskt nästan vattnigare än Ramlösa. Storebror Bud har faktiskt något (igen, om man har lite fantasi) som påminner om smak av öl. Eftersom det är ölprovning och Ramlösa slank in på ett bananskal är det storebror Bud som tar hem poängen.

Helhetsintryck: Ja, Ramlösa håller vad den lovar, "kolsyrat naturligt mineralvatten", medan Budflaskorna (det enda som skiljer etiketterna är datummärkningen samt att det på den ena står ALK. 3.5% VOL och på den andra ALK. 5.0% VOL) stolt proklamerar "FRESH BEER TASTES BETTER, At Budweiser, our freshness policy is for consumers to enjoy our beer within 110 days from packaging. Along with our born on dating, this means you can experience the clean, crisp, refreshingly different, brewery fresh taste of Budweiser at its finest". Ja tack för den, hade det varit en humlebomb är jag mer än beredd att hålla med, men fan vet om inte både lillebror och storebror Bud kunde må bra av att ligga ett tag på flaska och utveckla lite felsmaker. Det kan ju inte vara sämre än inga smaker. Minuspoäng till Bud och Bud för den osanna texten.

Man kan väl sammanfatta det som att det blir dött lopp mellan Ramlösa och Bud den äldre i denna lilla öltävling. Rätt bra jobbat av en flaska mineralvatten faktiskt! Jag skyndar mig och häller ut det av diskvattnet som finns kvar i glasen och ersätter det med Sierra Nevadas ESB för att skölja munnen och oj vilken smakbomb det är i jämförelse med Bud och Bud!

tisdag 9 juni 2009

Folköl från Jämtlands

Det verkar bli fler och fler av våra svenska bryggerier som brygger alkoholsvagt för försäljning i dagvaruhandeln. Även Jämtlands Bryggeri hakar på och brygger för första gången sedan starten -96 folköl kommersiellt. Jag hoppas att Jämtlands President 3,5 % är lite mer intressant än sin alkoholstarkare namne. Blir till att prova nästa gång jag åker hemöver till Jämtland.

onsdag 3 juni 2009

Öltips i San Francisco?

Sommar och semester är snart här. Om tre veckor drar jag västerut för att spendera fem veckor i företrädesvis sydvästra Kanada, med en del rundturer i British Columbia, mer om det senare. Det blir även en sväng till San Francisco och möjligen Seattle.

Jag har så smått börjat planera mitt SF-besök och av någon outgrundlig anledning verkar det bli väldigt många ölrelaterade aktiviteter. Får se om frugan tycker det är bra eller anus...
Två bryggeri-/bryggeripubsbesök har jag spikat än så länge, Russian River Brewing i Santa Rosa och Lagunitas i Petaluma. Först och främst är det bryggeripuben på Russian River som lockar med sitt härliga fatutbud, sen ligger Lagunitas längs Highway 101 på väg dit från San Francisco. Eftersom det nog blir en del öldrickande (...) är hyrbil uteslutet så det får nog bli buss till Santa Rosa. Kollektivtrafiken i Nordamerika är väl rent allmänt inte den bästa som finns i världen och inte heller mellan dessa städer verkar det vara särskilt smidigt att ta sig. Nästan 3 timmar tar de knappt 10 milen, en snittfart på cirka 30 km/h, nästan så att en snabb kenyan skulle kunna hålla jämna steg med bussen en bra stund. Det gäller att starta tidigt så man hänger på låset när puben öppnar kl 11... Ska undersöka om det finns möjlighet till en rundvandring i bryggeriet också.

Men det var ju inte egentligen de planerade aktiviteterna jag ville berätta om i det här inlägget. Nej, jag behöver hjälp, tips på pubar, bryggerier och ölaffärer som är värda att besöka i San Francisco. Finns något som är direkt dåligt så jag kan stryka det från min växande lista på "saker som finns"? Någon som varit där och kan tipsa om några guldkorn? Och skulle någon ha tips på spännande saker att göra i San Francisco som inte innefattar att dofta på och dricka öl tar jag gärna emot dessa. Frugan måste ju blidkas med något...